Jag är inte tillbaka i bloggsfären, men måste dela med mig av vad min älskade vän Nahide skickade till mig häromdagen. Otroligt vackert och upplyftande….
”I wanna get close to her becuase she is close to God.
So I cry my heart out, I let it all go, cuz after every rainfall must come a rainbow and trying to forget someone you love is like trying to remember someone you’ve never even met.
——-
Why don’t you learn about her before you cast your stones?
We never blame love eventhough love has caused plenty of wars.
You’ve never seen the wind, but you till know that it blows.
So trust me there is no point in trying to brake up our happy home because the struggle only makes us stronger, the change makes me wise and happiness has its on wierd way of taking its sweet time.
She is my other half, my side-kick on the side, she makes me me, WE are partners in crime, where she is I am not far behind, and if she is in danger, then my life too is on the line…”
Frid vare med er, kära läsare
Jätteledsen att jag inte skriver. Det är inte så att jag inte har något att skriva (trust me!) snarare så att jag inte har orken att skriva när jag nu lägger min energi och tid på annat som jag ser som viktigare (no offence).
Jobbet rullar på och det är full fart med många nya rutiner att komma in i och ett helt nytt arbetssätt med ensamkommande ungdomar. Jag lär mig ny saker och utvecklas hela tiden, tack Gud. Barnen har också lärt mig en hel del konkret - bland annat en del ur språket Dari (släkt med persiskan, talas i Afghanistan). Eftersom ”vanliga” transitboenden (och ”vanliga” asyl- eller PUTboenden vad jag vet) inte har behandling kopplad till verksamheten i den form att personalen och boendet i sig har ett behandlingsinriktat arbetssätt så känns det lite nytt för mig att tänka ”icke-behandling”.
Nu till studierna. Under jullovet jobbade jag mestadels och unnade mig ett kort besök hos föräldrarna och vänner på västkusten. Nu sitter jag hemma igen, stressad över plugget och en hemtenta som ska in på måndag, och till denna tenta finner jag inte någon motivation. Den handlar om att man ska teckna en bild av en äldre människas (70+) liv och beskriva och analysera olika roller, livsövergångar, livsloppsprinciper etc. Kurslitteraturen är verkligen inte den roligaste, kanske därför jag inte kan finna koncentrationen – om ni ser den så hälsa den att jag letar efter den!
Nu i mitten på januari går jag sedan in på min sista termin på socionomutbildningen. Den startar med en metodkurs och avslutas med examensrapport (C-uppsats) och sedan blir det att ta examen.
Vad händer efter examen? Först en resa till hemlandet under sommaren. Efter det vet endast Gud! Det finns verkligen många utvägar för hur resten av året ska se ut. Jag kan stanna kvar på jobbet jag är på nu. Rimligt med tanke på att jag är intresserad av arbete med ensamkommande ungdomar och kan sikta på en fast anställning där. Jag funderar samtidigt starkt på att åka utomlands ett par månader och läsa arabiska + studera Islam. I så fall vill jag helst till Egypten eller Syrien, men har också hört gott om Yemen. Det känns dock lite väl osäkert i Yemen just nu. Ett tredje alternativ är att jag läser vidare, tar en masterutbildning eller läser annat på universitetsnivå här i Sverige samtidigt som jag fortsätter jobba. Ytterligare ett alternativet är att flytta tillbaka till staden jag växte upp, där min familj fortfarande bor, mestadels för att komma nära dom. Och vet ni, däremellan finns några andra alternativ, det öppnas nya dörrar då och då som jag ska söka lite djupare i.
En kort uppdatering alltså..
Jag hoppas att ni mår bra, och att allt flyter på i era liv.
PS. Till de bloggar jag annars brukar läsa och kommentera – jag sitter ytterst sällan vid internet dessa dagar så jag läser inte heller era bloggar, Im sorry! DS
Jag brukar ogilla att läsa att folk ska ta pauser när dom bloggar (ifall dom inte reser bort eller något ”riktigt” hänt). Min anledning är ingen av dessa. Jag har helt enkelt annat för mig just nu. Jobb där allt är nytt, plugg där jag snart är inne på sista terminen och studierna blir svårare och mer att göra, föreningsarbete där vi utvecklas och allt blir större. Alhamdulillah, All pris tillkommer Gud som gjort allt möjligt
PS. Har ni hört talas om det nya ”Livshuset” på Styrsö utanför Göteborg? Ni vet Martin Johansson, f.d. ”kriminell” som var med i TV4s program Inlåst som mentor åt ungdomarna? Han är verksamhetschef där och KRIS (Kriminellas revansch i samhället) är med i drivandet av boendet. Se inslaget från TV4. Jag vill veta mer, se hur de jobbar, efter vilka riktlinjer och konkreta metoder utöver tolvstegsmodellen, personalens inverkan, vilken typ av uppföljningsarbete de har etc. Det kommer nog talas mycket mer om boendet när det sätter igång på riktigt.
Hmm ja, så…vi hörs när vi hörs helt enkelt?
Fridens
Yes indeed she did, hon är vidare i Poetry slam! Hon är en del av det duktiga laget som representerar Uppsala:
Bita Yari, Saman Faramarxi, Nahide Arabadji och Alexandra Manuszewski.
Och det var även Saman Faramarxi som tog hem förstaplatsen, blev Uppsalamästare, stort grattis till er alla!
För att se en del uppträdanden från kvällen klicka här.
Först vill jag säga: EN VÄLSIGNAD EID ÖNSKAR JAG ER
Om du bor i Stockholm eller har vägarna förbi så kommer de muslimska studentföreningarna på Södertörns Högskola, Stockholms Universitetet, Karolinska Institutet samt Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) att ha ett gemensamt Eid firande:
Mehdi Ghezali, felaktigt anklagad och i media refererad till som ”terrorsvensken”, har framfört sin historia om resan till Pakistan genom sina advokater. Det redogörs för att han, tillsammans med sällskapet, åkt igenom ett antal länder i Mellanöstern och blivit inbjudna till en gruppresa till Pakistan för att fira Ramadan där. Återigen uppmärksammas att Ghezali de facto blev skuggad i Sverige av Säpo på uppdrag av USA, vilket jag nämnnde här. (Uppgifterna har bekräftats av Jan Eliasson). Att Ghezali reser bort är inte det minsta underligt. Det som fick igång folket och anklagelserna utan grund rörde istället att han ska ha vistats i terorrnästen och ha haft en oproportioneligt stor summa pengar med sig till Pakistan, en för stor summa för ”vanligt” turistande.
I advokaternas inlägg bekräftas att Ghezali och sällskapet INTE hade någon större summa pengar med sig. Inte heller vistades de i oroshärdar. De har varken blivit anklagade och kvarhållna för det ena eller det andra. Under hela tiden gällde frågan visum. Sällskapet hade inte ordnat med visum innan inresan till Pakistan, då de i förväg fått höra att sådant fixar man vid landsgränsen.
Så ”terrorsvensken” höll alltså inte på med ”terrorism”. Vad säger vi nu?
Jag undrar vart uppgifterna om pengar kom ifrån? Vart uppgifterna om att han befunnit sig i talibanernas läger kommit ifrån? Median är så oberäknelig och opålitlig. Vilken bristande rättssäkherhet att en person som varit fängslad på Guantanmo och utstått inhumana saker där (dessutom släppts efter flera år UTAN några anklagelser) återkommer till Sverige och trots att han friats fortsätter man se på honom som en terrorist och han övervakas. Vi kan ju inte kalla oss för ett neutralt land inte. När han sedan åker på semester och hamnar i trubbel dömmer vi honom åter i median till ”terrorist”. Men återigen är han oskyldig. Han återvänder till Sverige och möts av tidningsartiklarnas och många människors grymma åsikter om hans så kallade ”terroristresa”. Så nu är han oskyldig igen visar det sig.
Någon som känner att en ursäkt är på sin plats?
Mehdi Ghezalis advokater avslutar sitt inlägg såhär:
”Det är med förfäran vi fått konstatera omfattningen av de främlingsfientliga strömningar som mobiliserats under den massmediala bevakningen av Mehdi Ghezali-ärendet. Många bör de journalister och ansvariga utgivare vara som i efterhand inte betraktar höstens bevakning av detta ärende som karriärens höjdpunkt. Som vi alla vet släpptes ”Spionen” och ”Terrorsvensken” hem sedan han anklagats för en visumförseelse och ingenting annat. Mehdi Ghezali delgavs inte någon misstanke om terrorism eller spioneri under sin tid som frihetsberövad i Pakistan.
Mehdi Ghezali önskar att han och hans familj skall lämnas i fred. Då inte heller någon myndighet någonsin anklagat honom för terrorist- eller spioneribrott förefaller det vara en rimlig begäran att den svenska presskåren fortsättningsvis skall låta bli att formulera den typen av anklagelser.”
Jag instämmer fullständigt, och tycker dessutom att man bör uppmana de journalister och ledande figurer som i förväg dömt ut vår medmänniska att be honom om ursäkt!
”There is more to me then what ur eyes can see”, she tells him. ”Let us walk together, let me introduce you to the life im living. You don’t have to search between the lines, I’ll be an open book for you to read, don’t analyze the words im giving, I’ll open up my heart for u to reach.”
She asks him for his patience, but he is not willing to stay, ”Why should I waste my time on you, I know you people always walk your own way”
She responds: ”I am not ‘you people’ nor was I or will I ever be, more than just a single person… I’m only me. You might think I have a hidden agenda for everything i do, though your mind should accept everyones single view. From my point of it is to at least hear people out, stop judging through your preconceptions, give me a chance to tell what I’m about.”
”Let’s hear what you have to say, but make it short, every minute spent with you is a minute of waste”.
”To give you another picture from the one the media is delivering, I want to show you the whole truth and nothing but it: I am not oppressed, nor am I beaten to submission. I’m indeed a free woman making her own decisions. I cherish my life and love The One who has the worlds in His hand, but I would never make you bow under the faith that I have. You are your own self, I don’t blame you personally for what your neighbors do, I just wish you would look at me with an open mind, as I look at you.”
”But why do you bring your religion to my land and change the sight of our women, now I see them covering their hair and talking about religion ”.
”Why do you let the media make you blind? My religion teaches me to cherish each life, including my own with dignity and pride. If I choose to wear what you are not used to see, it’s not to be a nail in your eye, rather I want to walk with my pride, HIGH, above the sky. For my self-respect is at its best when I’m left to decide over my own life.
”What do you want from me?”
I would like to live with you in peace, if you would just accept that I won’t fold under your way of life, and in return I won’t force you to fold under…mine.
Let us find peace, peace between us, peace of heart, peace of mind. Let us walk together in search of a common ground.
håller sig åter på ytan. Bra! Bara den inte försvinner utan att något görs. Frågan rör ifall kommunerna skall ta emot barnen eller inte. När 500 barn väntar på ett ”permanent” boende så är det förfärligt att man inte drar sitt strå till stacken. Hur kan två tredjedelar av kommunerna i Sverige neka att ta emot barnen? Det är så odemokratiskt det kan bli, det innebär istället att resterande kommuner blir överbelastade. Om vi tänker på en samhällelig nivå så leder sådant bemötande på lång sikt till en ökad segregation där de som får asyl (inte alla får det må jag tillägga) inte känner sig välkomna var som helst och då bosätter sig i invandrartäta förorter. Sedan går en del av befolkningen och politiker till attack och säger att invandrarna själva väljer detta. Vilket kan stämma i en del fall. Men oftast inte. Man ”väljer” att bosätta sig där genom ett osynligt tvång, eftersom man känner sig ovälkommen på andra plats.
Jag tror inte att Vellinge kommun är de enda som motsätter sig mottagandet av de ensamkommande ungdomarna. Det är just de som syns i median eftersom Malmö är en ankomstkommun. Men att debatten är uppe är bra. Det gäller att inte tappa den. Kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M), Vellinge kommun, tycker att det ska tas på EU nivå. Det är lätt att skylla ifrån sig och säga att andra borde ta sitt ansvar, men vad gör vi med de barn som befinner sig i landet IDAG? Det stämmer att vi måste lyfta nivån till en internationell nivå men sådant sker inte över en dag. Den nationella diskussionen visar ju också brister. Det är ett väldigt inhumant sätt att tänka och långt ifrån det Sverige jag är uppvuxen i, att agera som Ljungman -att motarbeta dessa barn. Nu har han fått kritik av Moderaternas länsförbund i Skåne, vi får hoppas att det ger något.
För två-tre veckor sedan fick jag ett nytt jobb; på ett transitboende för ensamkommande ungdomar i åldrarna upp till 18år. På ett transitboende bor de ensamkommande barnen efter att de anmält sig till (eller uppmärksammats av) migrationsverket här i Sverige. Det finns många transitboenden, särskilt i Malmö (på gång åtminstone) och i Stockholm. Tanken är att barnen ska bo här ett par veckor som högst (vilket systemet visar brister i eftersom de ofta bor på transitboendena längre än tänkt) och sedan flyttas till asylboende, därefter om de får uppehållstillstånd så flyttar de oftast till ett PUT-boende (boende för de med Permanent Uppehållstillstånd).
Jag är fylld med känslor över att jobba med barnen. Hittils har det varit mycket praktiskt arbete men idag kommer jag att jobba direkt med barnen på boendet.
”Ämnet” ensamkommande ungdomar är jätteintressant, skrev en B-uppsats tillsammans med två kurskamrater med rubriken ”We call them pink dreams”där vi intervjuade några ensamkommande killar om deras framtidsdrömmar. Det var omtumlande, omskakande att få höra deras livsöden, hur de levt i hemländerna, hur de tagit sig till Sverige och om deras syn på framtiden. Men ändå bär de på en sådan styrka!! Nästa termin är det dags för C-uppsats som jag ska skriva tillsammans med Prida (Faridäää) och det blir något inom samma område – dvs ensamkommande barn, asylprocessen, migrationsverkets arbete, socialtjänstens roll i asylsökandes barns situation. I huvudsak blir det rörande migration och asyl med andra ord. Någon som har tips på konkret uppslag inom detta ämne?
För att inte få dåligt samvete senare så förklarar jag nu att jag kommer ha svårt att finna ork att blogga. Studier och arbete på heltid ger ett fullt schema. Men vi hörs snart (allt är relativt?)
Vad ska jag göra av mitt liv? Vad vill jag bli?
Vad ska jag plugga? På vilket universitet? Eller ska jag läsa en KY-utbildning?
I Sverige? Eller i utlandet?
Kommer jag in på det jag vill läsa? Är det svåra studier?
Frågorna är många. Svaren är ännu fler eftersom det finns så många valmöjligheter. Svaren finns att få tag på och det är vad som är bäst!
Den 12-14 november anordnar Svenska Mässan i Göteborg den årliga mässan Kunskap & Framtid, med dess slogan ”Framtiden finns på Svenska mässan”. Där kommer en massa olika universitet, högskolor, folkhögskolor, arbetsgivare, myndigheter m.m att ställa ut. Det är en tillställning som jag varmt rekommenderar. Jag jobbar själv på den mässan i år för andra året och representerar universitetet jag läser vid. Ett stort plus är att det hålls i Götet, regniga vackra Göteborg. Blir en långhelg, och även om det är en jobbhelg så ska jag hinna med annat hoppas jag.
Tillbaka till studiefrågorna.
Den fråga som jag tycker är allra ”roligast” (som i underligt rolig) är: Vad tycker du att jag ska läsa? Haha! Ja, följdfrågorna från mig blir:
- Vad var/är du intresserad av för ämnen på gymnasiet/annan utbildning?
- Hur ser dina betyg ut? Högskoleprov?
- Vilket typ av jobb tänker du att du vill arbeta med i framtiden?
Många är oroliga och undrar om det är svårt att läsa på universitetet.
Mitt svar är: Nej! I grunden är det inte svårt, det handlar om att faktiskt plugga och att plugga rätt ämnen och på rätt sätt. Vissa utbildningar är svårare än andra, juridik och läkare t.ex. kräver mycket. Om du däremot är intresserad av ämnet och har tillräckliga betyg för att komma in så behöver du bara jobba hårt. Mycket hjälp finns att tillgå via universitetet och andra studerande, och spänningar/oro över att läsa på högre nivå släpper snart. Universitetsstudier generellt är inte lika svåra som många tror, I promise.
ICAs reklamer med Praktikanten Jerry är lätt de bästa jag sett på länge!!!
Jag förstår debatten kring både för och emot att visa utvecklingsstörda i TV, det får självfallet inte bli ett utnyttjande för att vinna publik eller kunder.
I huvudsak ser jag det, trots riskerna, som riktigt positivt att vi problematiserar kring synen på utvecklingsstörda och faktiskt visar våra medmänniskor i TV, de har rätt till sin plats precis som alla andra. Varti ligger våra fördomar? De synliggörs via reklamerna, som också skämtar till allt och gör det mer mottagligt för oss.
Låt oss ta de för vad de är, riktigt roliga reklamklipp!
Bäst hittills är denna, som får mig att skratta hela tiden, när som helst, var som helst:
Jag känner mig faktiskt rätt vaken och insatt i samhället och dess utformning med sociala koder och roller, däribland den ständiga debatten om manligt och kvinnligt, rosa och blått, jämställdhet och jämlikhet.
Uppsala Nya Tidning (UNT) har lagt ut ett webbtest om hur jämställd man är.
Likt Svarten, som uppmärksammade mig på testet via sin blogg, fick jag resultatet: Du är inte ett helt hopplöst fall, men rätt mycket mansgris är du allt. Av slentrian låter du det ojämlika samhället få råda utan att du reagerar på det. Dags att vakna nu!
Testet är ju så skevt! Bland annat tänker jag på denna fråga:
Lisa och Pelle är båda nyutbildade civilingenjörer och de har just fått jobb hos samma arbetsgivare. Ändå får Pelle 2 000 kronor mer i ingångslön. Varför? -Kvinnor är sämre löneförhandlare. Så de får skylla sig själva.
-Det är bara logiskt – män är i regel bättre på teknik.
-Kön styr lön, visar forskningen. Ett strukturellt problem som måste åtgärdas.
Jag svarar nummer tre. Men. Även nummer 1 ligger rätt till, eller snarare halva nummer 1. Visst visar forskning att män oftast får högre löner, det är ett strukturellt problem som uppmärksammas mycket, och ännu är vägen lång att gå för att höja kvinnors löner. Kvinnor är samtidigt generellt sämre på att löneförhandla, vi är inte lika ”aggressiva” som män och vi fastnar i stereotypa uppfattningar om att vi är dåliga och blir då per automatik dåliga på att löneförhandla, vilket också kan vara förklaringen till punkt 1?
Problemet för mig i denna fråga är att UNT vid svarsalternativ 1 har lagt in att kvinnor får skylla sig själva, vilket jag inte håller med om, därav fick jag inte möjlighet att välja det alternativet även om jag kan se att även det stämmer.
Och vad vill dom att man ska svara på denna fråga för att, enligt deras beteckning, vara ”jämställd”:
Petter och Elin är på middag hos goda vänner. Petter håller precis på att berätta om familjens resa till Mallorca när sonen Arvid vill ha hjälp med ett toalettbesök. Vem ska följa med honom?
-Eftersom Arvid helst vill att Mamma Elin ska gå med så blir det så.
-Petter är ju mitt inne i sin berättelse, så då passar det bäst att Elin går.
-Petter har hållit låda nästan hela kvällen och Elin var ju faktiskt också med på Mallorca. Därför kan gott hon ta över berättelsen medan Petter tar toabesöket.
Jag vet inte vad de söker för svar, men magkänslan säger att det är svarsalternativ tre, vilket är det sista alternativet jag skulle välja, även om alla tre är möjliga utan att för mig upplevas som att upprätthålla en icke- jämställd situation.
Alternativ 1 går ju efter vad barnet självvill, och det är ju inget som skadar barnet eller som skadar förhållandet inom familjen (och då mellan man och kvinna) om barnet önskar mammas sällskap. Om barnet skulle önska att pappa följer med, skulle vi motsätta oss det då? Jag tror att det är viktigt att låta barnet vara med och ge sin vilja till känna, vilket inte betyder att föräldrarna alltid behöver göra det som barnet vill, men åtminstone lyssna till barnet.
Svarsalternativ 2 i sin tur är ju helt i sin ordning! Det gäller ju alla människor i alla situationer. Hade Elin berättat (även om det är hon som pratat mestadels av kvällen) så hade jag ju aldrig krävt av henne att hon ska avbryta mitt i när pappa likväl kan hjälpa Arvid.
Problemet jag upplever här är att den ”feministiska anda” som genomsyrar testet vill lyfta kvinnan på mannens bekostnad. Jag tror inte på den typen av feminism. Two wrongs dont make a right. Att höja kvinnans roll är jag med på, men det ska vara sakligt, behövligt och absolut inte gå ut över andra grupper, vare sig män, barn eller aliens.
Nää, det var ett skevt test som faller på flera punkter. Men testa det för all del, det kan ju åtminstone inte skada, även om det inte ger ett rättvist svar!
tävlade för första gången den 4 november i år med sina underbara texter. Och hon vann! Bara det säger mycket om hur bra hennes poesi är. Hon uppträdde b.l.a med:
Vissa människor sätter verkligen spår i ens liv, as we all know.
Men. Jag har upptäckt en sak hos mig det senaste två åren som jag inte hade någon insikt om tidigare. Vissa människor fastnar ibland starkt i mitt (o)medvetande och jag kan ligga en hel natt och älta personen och/eller situationen. Natten går över till dagar, och dagarna kan sprida sig mellan olika veckor eller återkomma även flera månader senare. En del människor gör verkligen en inverkan, vare sig de vill det eller inte. Inte påverkan, inverkan.
Ibland upplever jag dig starkt, och jag ältar det som hänt, ”ältar” eller tänker och grubblar på det ett tag, för att skyffla undan det i mitt inre och sedan damma av det ibland, kanske t.o.m genom en dröm. Du finns där i min minneskista, din person har etsats fast i mitt inre.
Ett exempel är en flicka jag träffade när jag jobbade på ett behandlingshem för barn och unga med psykosociala problem. Hon bodde på hemmet sommaren 2008 när jag jobbade där och vi fick ett särskilt band. Under min praktik på samma hem våren 2009 samt jobb sommaren 2009 var hon kvar. Hon väcker något särskilt hos mig. Och idag funderar jag på hur hon har det, för jag vet att hon flyttat hem. Jag talar om henne ofta, återkopplar till henne, och jag drömmer om henne då och då. Hon bad mig ett tag att ta med henne hem till mig, att min familj skulle ta hand om henne… hur mycket önskar man inte att man kunde göra för andra, för att sedan inse hur liten man egentligen är.
Jag lyfter mina händer och ber en bön, den är starkare än mig, den ber Dig om Din hjälp för oss som behöver Dig, Ameen.
Försäkringskassan (FK) kalkar på vad de kommer att betala ut i sjukpenning under 2011 och 2012 , och konstaterar att (om prognosen visar sig stämma) antalet utbetalda sjukpenningsdagar kommer att öka, pga gruppen som blir utförsäkrade och sedan återvänder. Detta trots ett introduktionsprogram hos arbetsförmedlingen som de utförsäkrade skall genomgå i hopp om att de skall ut i arbetslivet igen. (Ni vet, ”samhällsnyttan”, eller i FKs anda: för att bryta utanförskap och betona att arbetslinjengäller). Prognosen tyder på att det inte hjälper att uförsäkra de sjuka, inte blir de friska av det iaf. Dessutom undrar jag vilka jobb de ska försöka få, när de som bedöms ha en hundraprocenting arbetsförmåga fortfarande går arbetslösa pga brisen på jobb (tex ungdomar).
Men ändå; Beroende på hur detta introduktionsprogram hos A-förmedlingen kommer att se ut kan det vara både positivt och negativt. Positivt i den mening att tydligare hjälp ges till de som vill ut i arbetslivet. Negativt om det blir ett osynligt tvång, man skyfflar över folk till arbetsförmedlingen för att minska trycket på FK och människor far illa.
Det som jag starkast ifrågasätter rör ”Steg för steg modellen” som FK använder. Visst är den i huvudsak bra, den strukturerar bedömningar och förhoppningen är att den också hjälper skapandet av ett enhetligt system för bedömning av arbetsoförmågan hos människor över hela landet. Det som kan kritiseras i den är steg 5 och steg 6. Steg 5 handlar om att man undersöker om den försäkrade kan klara ett arbete på den nationella (man skriver inte nationella även om det enbart är den som åsyftas) arbetsmarknaden. Om svaret är Nej på steg 5 fortsätter man till steg 6: om jobbet på arbetsmarknaden kan klaras efter viss rehab.insatser. Vad dessa två steg innebär är att den som bor i Skåne t.ex. kan tvingas att antingen ta ett jobb i säg Jönköping, eller förlora sin rätt till sjukpenning och personen blir därmed arbetslös. Detta, trots att ett jobb i Danmark skulle kunna vara ett mycket bättre alternativ för skåningen som kan ta bron över, och på så vis klara att pendla och slippa flytta till Jönköping. Eller den som bor i Strömstad, som ligger alldeles intill gränsen till Norgen, inte tillåts i bedömningen ta ett jobb i Norge (där det brukar finnas tillgång till jobb) utan tvingas flytta kors över Sverige.
Om någon kan hjälpa mig att förstå VARFÖR det enbart är den nationella arbetsmarknaden som räknas så vore jag tacksam. Tills dess håller jag fast vid att det suger att man blir stämplad som arbetslös och utslängd från FKs hjälpnät om man inte vill flytta över halva Sverige ifall det bedöms att man kan klara ett arbete på en ort där.
Dancing with the Devil,
spinning around so fast ur legs interlaced
round n’ round til ur world turn downfaced
u’ve lost ur faith, ur soul is at stake
the world moves on but ur still on square one
ur hands and ur mind occupated, ur heart hard as stone
the light shining around but never in
never in ur heart, never glowing through ur soul
ur fugitive life sets its tones
so u keep moving, running, turning away
just like a dog chasing its tail
ur runnin’ from something u can never flee
why r u still too ignorant to see?
ur trapped in a dance u do not lead
ur steps determined by him
ur Dancing with the Devil,
Nu, äntligen, till det andra synsättet jag har på ”se ingen ondska, hör ingen ondska, tala ingen ondska”. Den Heliga Koranen inleder vackert med en uppmaning; [3:104]: och bli till en gemenskap av människor som uppmanar varandra att göra gott och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Dem skall det gå väl i händer.
2. Det andra synsättet kan ses handla om karaktärsdrag när det gäller eget uppförande, och rör något av det som betraktas som orätt inom Islam, nämligen: Baktal – Förtal – Skvaller. En återberättelse (hadith) från Profeten Muhammed frid vare med honom beskriver två av begreppen: Profeten (fvmh) frågade: ”Vet ni vad baktal (ghiba) är för något’
De [följeslagarna] svarade: ‘Allah och Hans Sändebud vet bäst’ Han sade: ‘Att säga sådant om din broder som han ogillar’ Någon frågade: ‘Men om det jag säger är sant?’ Han svarade: ‘Om det du säger är sant har du baktalat honom, och om det inte är sant har du förtalat honom’”. [Sahih Muslim (2589)]
Att skvallra ser jag som det att sprida baktal och förtal som man har hört av andra. Titt som tätt finns dessa tre komponenter i våra liv. Vi umgås med folk som hänger sig åt de, ägnar oss själva åt de (suckar och himlar med ögonen etc.), pekar ut folk för deras klädslar, dåliga språkkunskaper, m.m. Vad gör oss till bättre människor än dessa vi pekat ut genom vår tunga eller våra gester? I grunden handlar det inte enbart om ett synsätt på andra människor, utan om vårt egna svaga Jag. Och det är här jag ber Gud hjälpa oss alla, för en vanesak sätter sig i ryggmärgen och kräver både tålamod och tid samt övning för att avvänjas. Och inte minst kunskap.
I den Heliga Koranen finner vi på flera ställen verser kring baktaleri, skvaller och förtal, bland andra en varning till oss; [104:1] ILLA SKALL det gå den som försöker finna fel hos [andra] och baktalar dem!
Ytterligare en vers som är väldigt stark: [49:12] Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [Eller] skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den [tanken] skulle ni finna vämjelig!
Själva liknelsen mellan att tala illa om andra bakom deras ryggar och att äta en död människas kött visar vilken svår synd Islam klassar detta som. Jag är medveten om att det för många låter vulgärt, men i sig själva är dessa ord ett förtydligande och en varning till människorna.
Räds man dem så bör man rannsaka sig själv och hur man faktiskt (inte hur man skulle vilja, utan hur man faktiskt) själv gör i det vardagliga gällande baktal, förtal och skvaller.
Jag tror att man kan bli förvånad över hur omedvetna vissa handlingar är, och det är först genom att medvetengöra (synliggöra) dessa handlingar som man kan börja arbeta på dem.
Titta på diskussionen i morgonsoffan, den är kvar t.o.m 29 oktober står det.
Jag lägger in en ny länk efter det datumet i detta inlägg om jag finner den publicerad på annat håll.
Anna som konverterade till Islam för ett par år sedan och därefter började bära slöja svarar på frågan om vad hon märkte för skillnad efter att hon började med slöjan: Jag hade en väldigt fin bild av Sverige som tolerant och öppet. Men när jag tog på mig sjalen var det som om jag inte tillhörde samhället längre. Jag får fortfarande frågor nästa dagligen om vilket land jag kommer ifrån. Och jag är född och uppvuxen här. Så det är som om jag inte är en del av samhället längre.
Mohammed Amin svarar angående att många politiker inte vill ta denna debatt med SD: Jag tror att många politiker inte vill ta den på grund av att dom inte kan ta en riktig ställning i den. Alltså, jag tror att någon stans har man sagt som nu tillexempel att ‘ja, vi tar öppet avstånd från Sverigedemokraterna’, men vi behöver inte bara ta avstånd från Sverigedemokraterna, vi behöver ta det från deras politik och från deras retorik i första hand, som många av de i sin politik nu har börjat använda. Och det är där faran ligger.
Något jag starkt känner igen är det Anna berättar kring oliktänkande muslimska grupper som per automatik i median och i folkmun upplevs representera alla enskilda muslimer också: Och det är lite typiskt också att man som muslim får stå till svars för sånna företrädare. Medan jag som svensk kvinna innan jag var muslim, en icke-muslimsk svensk kvinna, inte behövde stå till svars för vad svenska företrädare eller kvinnor gjorde.
